Men du ser på mig som ingen annan gör.
går under och blir icke-funktionell bland "det räcker till ett g" och matteplugg.
We're far from home, it's for the better.
Gissa vad Therese kirrade idag?
Hon tappar kameran i golvet och nu måste hon begrava sitt 50mm objektiv under jord.
Så snyggt jobbat.
Du bad mig ta kärlek lätt som en vind.
- Texterna som borde fylla den här bloggen ligger sparade i utkast, för det är så läskigt att publicera sånt som fortfarande gör ont. Och i samband med feber, huvudvärk och förkylning så rasar min insida ihop och jag tänker; nu går mitt hjärta sönder. Ikväll ska jag på 18års fest med dom som vet precis hur det känns och som kramas och säger 'vi är i behov av kul' och frågar 'har du dansat bort allt som gör ont nu?'.
mumsfillibaba så bra det blir. (!!!!!!)
Spar plats åt nån annan och låt det vara tomt.
23.47
Varit arg och gråtit lite över matte b, trasiga mobiler (sjuttioelvtegången gillt nurå, phonehouse?) och inställda planer. Och så har jag varit på hockey, sprungit till bussen och ätit för många cheeseburgare.
Natti kompisar.
Natti kompisar.
Boys who hug you back tighter.
Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen.
Hej bästabästabästa lättnad - jag har saknat dig. Stannastannastanna lättnaden, stanna.
fkdigjdfg.
Får tillbaka mobilen efter två veckor på lagning. Lycklig. Inser efter en minut att hela tangentbordet sitter löst. Olycklig.
We're the people, the happy with the broken hearts.
borde pluggaaaaaaaa
17.12
Jag känner mig splittrad och krossad när jag sjunker ihop på det kalla hallgolvet denna söndagseftermiddag.
Och jag tror att du glömt vem du var.
Vad händer då egentligen? Undrar ni? Jag med faktiskt. Samlar ihop lite av de senaste dagarna här. Jag har stampat lite på livet den här veckan. Åkt långa bilresor till 90% sovande och senare gnuggat misstag i ansikten (dumt men behövligt ibland.). Tränat(!!!)Och vi såg våra liv rasa samman i samband med matte B kursens start idag. (TYP) När vi startade denna terminen med att få tjugofem sidor att plöja igenom på lite för kort tid. Vad ska man säga? Vi ba kör.Läser som en tok mitt emellan allt. Panik ringer Tove ibland och hänger på bibblan med coola typer och har värda disskussioner om hur snälla(dumma)och arga vi är. Bra va? Och jag känner mig lite helare. Tror jag.
Right now you're waiting for someone to prove to you, that you don't need him.
På konstmuseumet har de utställningar anpassade för synskadade.
Det har uppstått lite klagomål angående textens storlek här på öronsus. Jag vill varken hänga ut personer eller nämna några namn. Men vafan Helene tryck på ctrl och sen på plus så sker det magiska saker ska du se.
note to myself
-sluta vara elak mot Helene.
Älskar dig till mitt deprimerade hjärtas slut Helene. BoomBoom.
note to myself
-sluta vara elak mot Helene.
Älskar dig till mitt deprimerade hjärtas slut Helene. BoomBoom.
Och känslor kan få en människa att gå sönder.
Sjunde.
Drömmer mardrömmar. Så jävla destruktivt.
You're too young to let the world break you.
åker till staden(nya träningsskor!!!), äter, äter, äter, läser, marathon tittar serier, är arg på vuxna människor, vänder på dygnet och gör lagom mycket av ingenting.
But when you worry. You make it double.
vilket deppigt tema det blev rakt igenom hela lilla öronsus nu. Ska väl blir ändring på det någongång. Någongång. Jag ler två inlägg under. Scrolla ner två nåt inlägg eller kryssa om du känner dig alldeles för deppig. pöss.
You can try but never stop me.
Och vi satt på sista bussen hem, lite besvikna över att tvåtusenelvas slut inte riktigt blev som vi hade tänkt. Och vi lappade krossade hjärtan, torkade tårar och var arga över att vi aldrig kan sluta hoppas men vi konstaterade en massa viktiga saker om livet i takt med tvåtusentolvs första gryning och somnade ändå ganska nöjda och glada i en för liten säng i den lägenheten som vi trivs allra allra bäst i.
Vi har ett helt nytt år framför oss nu!
men hallå. Oj. Nu låter det som att jag hade ett alldeles hemskt nyår(haha) men så var det inte.
För kvällen började himla himla fint. Mat! Bugg(haha). Bilder som skulle skickas till åre och fulla pojkar.
Gott nytt år snyggisar.
Örnonsus? Här är en liten del av mig. Therese Petersson.
Jag tänkte så här. Vem är jag? Sen så tänkte jag att jag inte riktigt vet egentligen.
Och så kom jag fram till att jag ändå kan berätta lite av det jag vet för er.
Ifall någon skulle undra någongång.
Therese Petersson heter jag. Fyndigt, påhittigt och lätt att komma ihåg. Skyll på Petersson släkten. Inte på mig. Jag är 17 år, går andra året på John Bauer Gymnasiet, inriktning media. Och helt plöstsligt låter det här som ett dåligt försök till ett cv. Det va ju inte meningen.
Jag tänker mycket. Okej. Jag tänker för mycket. Jag kan inte leva utan nusse (min kudde) och tycker att cornflakes, fil och kanel och socker är ruskigt gott. För det är så gott när flingorna blir sådär mjuka och sega. Jag läser. Jag bor hemma. Jag bor inte hemma.(Det tog ett år för mina vackra classmates att förstå det här med alla mina hem. Så jag skippar nog att förklara det här. Fast egentligen är det inte krångligt.)
Det är svårt att beskriva sig själv. Men, konstig, kort(hela 159cm), skrattar för mycket och åt allt. Väldigt blyg med människor jag inte känner och när det är mycket människor. Och helt tvärtom med människor som står mig nära. Okej. Jag är högljud också. Jag skriker och har mig. För att bryta mönster, stämmnigar osv.
Jag lyssnar på svensk musik och dansar ganska så ofta till nicke & nilla. Jag tycker om saker som gör ont i hjärtat och ser väldigt gärna och ofta mitt liv som en film. Allt jobbigt kan bli så mycket roligare då. Prova! Och en sak till. jag är velig (det har jag fått från mamma haha). Velar om allt ifrån frukostbröd till pojkar.
Tycker ni om det jag gör så får ni så där väldigt gärna stanna. Blir så ensamt här annars.
24.
God Jul! Hoppas ni får och ger många mysiga kramar idag. Puss
