•Här försöker jag se glad ut fast det brinner i mig(: 

 

"Du måste sluta va så hård mot dig själv" 

 

Inser att jag är den värsta sorten. Den som ser ner på mig själv. Är i en så brutal nedförsbacke, orkar inte ens bromsa längre, ba faller faller faller faller. Jag har tänkt att jag är så fruktansvärt trött på personer med ångest, trött på personer som är så fruktansvärt uppe i sitt egna, glömmer se andra. Att deras mående styr världen. Aldrig tänkt så om mitt egna mående, jag förstår ju att världen fortfarande pågår där utanför. Att ingenting där utanför beror av att jag klarar mina prov eller kan handskas med mina hjärnspöken. Och så kanske jag ändå är en sån person nu? Som är så fruktansvärt uppe i mitt egna mående att jag fullständigt skiter i vad som sker utanför.

 

Rädd för att stämplas som en person med ångest, som har en rädsla för att misslyckas - och som även misslyckas, som en som inte kan avsluta, som någon som dricker för mycket och som någon som alltid är kvar sist på fest. 

 

"Du är bra på att styra fest" 

 

Mina vänner går hem och jag sitter kvar på pub 2 timmar till för att diskutera feminism med idioter. Varför utsätter jag mig ständigt för sådant? Vaknar upp med ångest. Inser att jag inte räddade världen igår heller. Skulle jag kanske gått hem? Pratade jag för mycket? Är jag ens en person som behöver driva en kamp? Finns det inte andra som gör det bättre än mig? Varför kan jag inte bara va tyst? Låta sexism och antifeminism glida obemärkt förbi, för det tar nog mer skada på mig än på dem att fastna i disskuson i 2 h. Vinner jag något på det? 

 

"Det är intressant att lyssna" säger dem och jag är ständigt den som driver, hetsar och provocerar.

Ångrar mig alltid så mycket efteråt. Kan någon förklara varför? Blir rädd att jag är den som har fel. För att jag känner mig som en ständig minoritet. Alltid är det 3 mot 1. 

 

Jaja 

 

Jag tar det en gång till för alla längst bak i bussen: 

 

1. ÄR SÅ frukansvärt trött på personer som inte kallar sig feminsiter men är så icke pålästa att det är skamligt? Det har typ lyssnat på sin trötta gamla pappas tal om radikalfeminism och antagit att det är sant. Det är samma sak som att lita på wikipedia, typ. 

 

Okeeeeeeeej, standardsvar på frågan "Är du feminist?" "Jag kallar mig humanist" Well, har du gjort din läxa och googlat fram ordet i en ordlista? Inte? Nej men serru, det har jag gjort åt dig. Se nedan.

 

Slut på statement.

 

Hejs