Kapitulera omedelbart eller dö.

•Han skulle fråga:
Och om jag sluter handen runt dina drömmar?
Jag skulle svara:
Oroa dig inte. Jag låter dig inte hålla nåt som du kan krossa.

•Det är konstigt, man kan börja sakna nästan vad som helst bara för att det slutar existera. 



•Hon tittar på mig.
"All the sadness. Den är överallt och jag är så jävla ensam."
Jag tvekar.
"Du  har ju mig."
Hon vänder fönstret mot ansiktet och nickar. 
"Du är också ensam."

•"Du"
Han tar min haka i sin hand. Den är mjuk och varm.
"Kom hit."



•Han skulle fråga:
Hur lång tid tar det att dö?
Jag skulle svara:
Det tar hela jävla livet. 

•Finns det saker vi inte får glömma?
Vi får aldrig glömma att fråga oss saker. Särskilt sånt vi redan vet.
Då undrar jag vad som händer om vi får det vi längtar efter?
Darling. När vi får det vi längtar efter, då fortsätter vi längta.
Är inte det hemskt?
Jo. Men det är också det finaste som finns i hela världen.

22.15.




Jag har bara läst ett kapitel än så länge, men den är så fint skriven att jag älskar den redan.

You had me and you messed it all up.






Jag tappade andan bara av att läsa förorden. Läsläsläsläsläs

Tell me what to do without you.


och jag tycker att det är boken är bra, fin och lite orättvis på nå vis.

RSS 2.0