"Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker

 

Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

 

Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt

Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns

 

Att det är långt hem

 

Och snart finns det inga tårar kvar"