utkast: från forntiden
En skrattgrop på vänsterkind, alltid klara, blåa ögon.
Det startade ostadigt. Mitt hjärta och och mitt samvete slog sönder och samman varandra den första tiden.
Det handlade aldrig om något mer än ett simpelt "hej" på facebook den första gången. Det var nära studenten, jag var kär i någon annan och han var fel i tid. Tystndad, många veckors tystnad och sen tar jag upp kontakten igen och nu knackar helvetet och kärleken på dörren i takt med varandra.
Jag förnekade allt, dolde känslor men sökte alltid efter hans uppmärksamhet ändå.
Jag ångrar aldrig honom, men det kommer alltid finnas saker i vår historia som ger mitt samvete hårda knytnävsslag.
Det startade ostadigt. Mitt hjärta och och mitt samvete slog sönder och samman varandra den första tiden.
Det handlade aldrig om något mer än ett simpelt "hej" på facebook den första gången. Det var nära studenten, jag var kär i någon annan och han var fel i tid. Tystndad, många veckors tystnad och sen tar jag upp kontakten igen och nu knackar helvetet och kärleken på dörren i takt med varandra.
Jag förnekade allt, dolde känslor men sökte alltid efter hans uppmärksamhet ändå.
Jag ångrar aldrig honom, men det kommer alltid finnas saker i vår historia som ger mitt samvete hårda knytnävsslag.
Kommentarer
Postat av: Anonym
gråter vad fint och hjärtekrossande och så jävla jävligt det kan va
Postat av: Anonym
//andra sidan jorden
Postat av: andra sidan jorden
skriv mer!! som får mig att känna något annat än min kärleksbubbla utan att behöva lämna den tack
Trackback