Min bästa vän är väl inte bara en person, egentligen. Jag har så himlahimla fina vänner och varendaste en är guldvärd. De som står mig allra närmast, vet alltom mig, känner mig utan och innan och kan på tvåhundradelssekunder avgöra om jag är högt över molnen lycklig eller om jag behöver ett greveholm avsnitt lite goda råd och en bit kladdkaka.

När jag borstar tänderna borstar jag oftast tills jag glömmer bort att jag borstar och allt liksom hamnar på golvet.

När jag lagar mat slutar det oftast med att någon annan får göra allt. Jag kan inte laga mat. Befräftat av så många fina själar.

Jag är rädd för att åka tunnelbana, bli krossad och sårad och för att jag inte ska hinna göra allt jag vill göra med och i livet.

Den värsta känslan är när man säger saker man inte ska säga, eller saker man säger bara för att man är arg och ångrar sig efteråt.

Den bästa känslan är när man känner typ "här vill jag stanna", fjärilar i magen och när han kramas sådär hårt och länge.

Jag är bäst på att tappa bort papper, äta bullar och vara glad.

Jag är sämst på komma i tid till skolan, sluta riva på nagelbanden, laga mat (haha)och på att vara sådär bra present påhittig.

Jag lyssnar på människor som säger "ibland måste man blicka bakåt för att komma framåt" och ungefär all svensk musik man kan komma åt.

Jag pratar ofta med konstig och tillgjord röst. Och i falsett ibland.

Jag tycker om så himla mycket. Men.. när Helene säger vackert eller när hon bloggar om nåt fint vi skrivit i våra djupa sms konversationer. Äta bullar. Komma sådär precis i tid till bussen så man inte behöver vänta en endaste sekund. Och så kan ni ju läsa om 47 till saker jag tycker om här. Om ni vill.

Kärlek är något jag inte kan sätta ord på än. För det är så himla mycket. Men jag antar att det kan vara det värsta och den allraallra bästa man kan uppleva. På nå vis.

I somras hängde jag vid vårat bästa badställe ungefär hela tiden. Tänkte.så.himla.mycket. Jobbade. Åkte till Mallorca med mamma och till Göteborg med familjen. Kände mig trasig, saknade mest människor hela tiden och insåg i slutet av sommaren att den var så himla fin ändå.

Sist jag grät kommer jag inte ihåg. Eller... det va nog nån glädjetår sådär. Av en fin anledning.

När jag vill tänka stänger jag in mig. Eller så ringer jag Calle eller Jennie.

När jag bakar har jag antagligen tråkigt. Eller så äter jag upp hela smeten. hihi

Just nu borde jag skriva på min ergonomirapport. Men. Det finns så mycket mer värda saker att göra istället.

I dag har varit med pojken som får mig att må så bra att det gör ont i helahela kroppen. Åkt massa tåg. Haft panik ont i magen. Och tittat på när syster lagat mat.

I kväll ska jag sova sova sova

I morgon kommer jag antagligen ha glädjerus för att jag ska till skolan efter fem veckors praktik. Det ni.

När jag vaknar på morgonen trycker jag av mitt alarm istället för att snooza.(därför ställer jag fem alarm tsssssss...)

Om jag var ett djur skulle jag vara en dryg liten chiuaua. Iallafall enligt PK.

sleeeeeep tight vaaaaa